karin höjman

Så är vi äntligen tillbaka i Harrys stad. Visst är det en lång och tråkig resa hit, men ett enda leende från gullungen gör att farmor och farfar glömmer hur drygt det var. Speciellt idag när det var dimmigt nästan hela vägen, kändes det extra långt. Vi brukar ju också köra med husbilen, men det är avställda över vintern. Alltså var det lite tjatigare för Elza också, som annars kan röra sig fritt.