Tiden går fort och det är nu ett tag sedan vi kom hem från en lång och fantastisk resa genom Europa.
Det var bara ett par dagars paus och ompackning efter att jag kommit hem från Paris på midsommarafton.
Vart vi åkte? tillbaka till Paris såklart! Även Peter och pudeln Elza måste ju få se hur Hanna hade det.
Första natten tillbringade vi på en gratisställplats strax väster om Hamburg och det var supervarmt! Vad vi då inte visste var att det bara var början...
Sedan fortsatte vi genom Tyskland mot Belgien. Men där hittade vi inte några ställplatser eller campingar så det blev bara ett kort stopp för att tanka. Märkligt land, med superraka vägar. Läste sedan att Belgien ligger i topp i västeuropa vad gäller trafikdödsolyckor. Inte svårt att förstå med dessa inbjudande raksträckor.
Det blev alltså direkt till Frankrike och vi hade klarat av två dagar utan särskilt mycket trafik.
Vi hamnade på en liten camping i Péronne. Tro det eller ej, men här var lika varmt och vi letade skugga under ett stort träd.
En söt liten stad, men vi hann inte se så mycket utan fortsatte direkt vidare nästa morgon...
Mot Paris! Snacka om trafik. Många gånger har vi varit tacksamma för Lisbeth (vår GPS) men här var hon faktiskt helt oumbärlig. Vi hade aldig klarat att hitta till campingen utan hennes hjälp.
Det blev några hektiska dagar när Peter och jag skiftades om att följa med Hanna på castingar runt om i stan.
Sista morognen klev vi upp extra tidigt och tog bussen in för en snabb-måste-se-runda med Peter:
Eiffeltornet, Place de la Concorde och...
Louvren (utanpå). Gissa om vi blev glatt överraskade när vi fick se ett äkta Parishjul på köpet! Det hade kommit upp några dagar tidigare och var inte där när jag vandrade genom Tuillerieträdgrådarna en vecka tidigare!
Efter fyra storstadsdagar var det dags att lämna Hanna och fortsätta söderut. Lika tacksamma över GPS:en även denna gång! Oj, vilken röra!
Men till slut kom vi ut på den franska landsbygden för att till kvällen landa i den lilla staden Tournus, några mil söder om Dijon.
Det blev franskt vin och goda ostar!
i denna märkliga cykelstad vid en flod som jag inte vet namnet på...(kanske Saône?) 
Även här var det varmt och under natten kom ett rejält åskregn och rensade luften litegrann.
Nu var vi redo för den mest spännande delen av resan. Att ta oss genom Europas högsta berg!
Vi gled förbi strax utanför Genève och letade oss hela tiden uppåt mot det mäktiga Mont Blanc!
Och där var toppen! Ibland svår att skilja bland molnen...
Efter den svåra olyckan i tunneln för ett antal år sedan var säkerheten nästan överdrivet noga.
Bilarna fick köra in med visst avstånd, man skulle ha bilradion på en viss frekvens där all info lästes upp på flera språk och hela tiden blev man påmind om att hålla ett visst avstånd och inte köra saktare än 50 eller fortare än 70 km/h. Med tanke på hur många andra tunnlar vi kört igenom under årens lopp var detta nästan lite väl överdrivet. Men, visst den var väldigt lång och en olycka får ju bara inte hända.
Väl ute igen var vi då äntligen tillbaka i vårt älskade Italien. För andra gången iår!!!
Värmen höll i sig och på vårt första stopp, i en liten italiensk stad; Fidenza, var det 37 grader varmt på kvällen!
Och vi hittade inte ställplatsen, utan parkerade till sist på en "äng" bakom en mjölkautomat!
Det var en strid ström av folk som kom dit för att köpa mjölk i "lösvikt" i medhavd flaska! Skönt att se i denna tid av förpackningshysteri...
Efter ett kraftigt åskväder under natten, var det väl lite fräschare på morgonen, men vi längtade till havet!
Det blev repris till en av förra årets favoriter: Igea Marina, strax norr om Rimini.
En husbilscamping precis vid stranden och framför allt med min favoritdusch! Det är fantastiskt att ta kvällsduschen med solen i ögonen. Duschkabinerna saknar nämligen tak, eftersom det alltid verkar vara fint väder där!
Ingen italienresa är fullständig utan en tur genom Toscana, så efter ett par baddagar gav vi oss in i landet och fick en fullträff direkt; Montepulciano!
Fantastisk stad som balanserade uppe på ett liten berg. Vindlande, smala gränder där man kände hur tiden nästan stått stilla i flera hundra år!
Fick senare veta att en del av första "Twilight"-filmen spelats in här och man kan begripa att de trånga små gatorna och trängseln av hus är en bra bakgrund för en spännande historia!
Själva ställplatsen vi parkerade på, var ganska häftig. Det var ju otroligt hett, så alla letade skugga under träden...
..och utsiketn var ganska ok...
Vi fortsatte, eller snarare vände lite tillbaka och kom till en om möjligt ännu coolare stad; Anghiari.
Om gränderna var branta och smala i Montepulciano, så var det ingenting mot nästa lilla stad.
Tyvärr syns inte lutningen på bilderna, men det var riktigt svårt att gå nerför backarna...
Att man sen fick "världens godaste pizza" på kvällen gjorde om möjligt den lilla staden ännu mera speciell!
Peter var helt lyrisk över son tonfisk/kapris-pizza! (Han som annars påstår sig inte gilla pizza!)
Efter ett litet stopp (med liten shoppingrunda!) på vår favoritcamping/vandrarhem i Florens (Villa Camerata) längtade vi tillbaka till kusten och gjorde ett lycket nedslag i Chioggia, strax söder om Venedig.
Campingen låg precis vid stranden i Sottomarina...
Vattnet var underbart! Salt, varmt och klart!!!
Precis som det ska vara för att jag ska gilla att bada!
(Vi bodde precis bakom träden ovanför fruktbilen!)
Gamla staden Chioggia var också häftig. Själv fick jag ju aldrig sett Venedig förra året,
så här blev en liten minivariant som tröst...
Få kanaler, små kanaler, få palats och små palats, men ändå en liten
släng av Venedigs storhetstid!
När vi badat färdigt, tog vi den obligatoriska svängen förbi Gardasjön på vägen hem.
Det må vara en turistfälla av stora mått, men ack, så vackert!
Utsikten när man kommer ner mot sjön är makalös och jag tjatade på Peter,
att han skulle titta på vägen (med serpentinsvängar) så tog jag hand om utsikten!
WOW!
Vi stannade i "Torbole" (!) som omväxling i år. Tidigare har vi varit i Riva och Garda och det var kul att prova något nytt. Om man trodde att windsurfingen var död, så fick man bevis för att så inte är fallet. Sjön fullkomligt vimlade av segel! Och gatorna av moutainbikare. En aktiv semester kan det med andra ord bli om man hamnar där.
Färden gick sedan norrut, genom ett alltid lika vackert Österrike och upp genom Tyskland. Långt är det, men vi hade ganska bra flyt i trafiken, så det gick smidigt trots allt.
500 mil senare var det skönt att komma hem till Bjäre igen. En hel månads resande var över och det får räcka för ett bra tag framöver tror jag...
