karin höjman

Visst är det fantastiskt när man kan glädja andra?
Ikväll lyckades vi med det. Först kände vi mest osäkerhet och oro inför hur allt skulle gå...
Allt började med att det knackade på dörren och en kille undrade om vi saknade en hund?

Hanna kunde ju inte nöja sig med det, utan sprang ut och pratade med den söta lilla hunden och tog med den in i vår trädgård.
"Tänk om den blir påkörd?" var ursäkten till att lägga beslag på jycken.
Så fort vi hade ätit (och det gick snabbt!) tog vi den lilla hittehunden på en liten promenad som hon fick leda.
Hon drog sig mot havet, men vekade lite förvirrad men nosade ändå lite extra på några bilar som stod utanför ett hus nere på Tennisvägen. Där var en altandörr som stod öppen, så jag gick fram och ropade:
"Hallå! Saknar ni möjligtvois en hund här?"
Svaret jag fick var ett snabbt "Jaaaaa! Har ni hittat henne?!?"

Vi fick en burk hemslungad honung i hitttelön av familjen som var på besök från Alingsås!
Inte konstigt att hunden var lite vilse när hon hade rymt...